Vart tar alla vänner vägen?

Känner mig lite tom när jag tänker på mina vänner. Med åren glider man ifrån varandra men vissa finns alltid kvar. 

Dom som alltid ställer upp i vått och torrt. Som man också  kan snacka med om allt. Dom man kan vara ifrån i flera månader men när man ses känns det som om det var igår.

Just idag kom jag och tänka på denna söta pinglan . Nicole och jag gick gymnasiet ihop, sov alltid över hos varandra och skrattade jämt. Hon är den mest ärligaste och skönaste person jag mött.

Efter gymnasiet började man ha mer i huvudet än att längta till rasten eller helgen. Jag skaffade barn med mitt livs kärlek och Nicole levde för att resa. Nu har hon flyttat till Norge och jobbar där. Hon har varit där i mer än ett år nu och det känns som jag förlorar henne. Visst ses vi kanske var 3:e månad . Det är underbart men känns lika jobbigt igen när hon drar.

                               KOM HEM NU NICOLE !!! DET FINNS INTE MER I NORGE ÄN HÄR !!!!!

PS: Jag vet om att jag ser ut som en kritvit japan på bilden längst upp.

Sen har vi ju dom där vännerna som man faktiskt måste välja bort. För man hinner inte. Man måste prioritera.

Festpolarna, dramapolarna, depp polarna, grannar man haft, klasskamrater och barndomsvänner.

Tycker man ska behålla dom man kan göra allt med. Och det har jag gjort. Det blev 3 kvar. 2 utan Nicole.

Finns inte så mycket att göra åt saken och jag vet inte om jag vill heller. Men det var en tanke som slog mig.

Och den va lite sorglig.

Får ta och ringa någon gammal depp polare då ;)